Ledsamt.....

Detta inlägget kommer kanske inte bli så kul för er att läsa men jag skriver ändå...
Sommaren 2004 väntade jag Maximilian och det var inget ledsamt, tvärtom :) Det sorgsna var att både min mamma och pappa var svårt sjuka i cancer vid denna tidpunkt. Mamma fick sin diagnos redan 2000 men genomgick operation och behandling och blev "friskförklarad" men med tiden tog sjukdomen över och hoppet var ute... Min mamma var en väldigt förnuftig och saklig kvinna som ville att allt skulle vara planerat och klart när hon lämnade jordelivet och så blev det! Det "ända" min syster och jag hade att bestämma var vilken minneslund som askan skulle vila i.
Den 24 juli fyller min syster år och vi var då alla hos mamma på Hospice (detta underbara ställe :) TACK!) Vi åt tårta och mamma var med och pratade med oss alla; barn och barnbarn! På morgonen den 25 juli kommer telefonsamtalet och vi åkte dit. På förmiddagen är hennes kamp över...
Begravning den 2 augusti 2004 på Nya Kyrkogården vid lasarettet.
Till historen skall förtäljas att jag i mitten av juli 2004 var på lasarettet för kontroll och fick då veta, efter många undersökningar av alla överläkarna, att jag väntade tvillingar...igen! Vilken chock detta blev! Men det fanns annat som upptog mina tankar - mamma! så de väntande tvillingarna fick vänta...

Pappa hade också varit svårt sjuk i sin cancer, men undanhöll noga hur han mådde. Mamma och pappa var skilda och pappa levde med sin fru. Min pappa, sjömannen, var ofta på resande fot och ett av hans favoritställe var Turkiet och dit for han i juli 2004 för att "fira" att han var frisk (det var vad han sa till oss). Men vad händer där... Den 2 augusti ringer hans fru från Turkiet och berättar att pappa dött!! Jag fattade ingenting... vi hade ju precis begravt mamma - samma dag! Men tyvärr var det sant. Pappa dog samma dag som mamma begravdes! Ödet? Ja, det tror jag. Någon högre makt såg till att de fick vara tillsammans igen :)

Samma begravningbyrå igen och samma procedur. Nytt begravningsdatum! Den 11 augusti var det minnesgudtjänst för pappa på Nya Kyrkogården vid lasarettet. Pappas aska skulle senare spridas ute i havet. Jag hade permission från lasarettet för att vara med på begravningen, för dagen efter skulle jag genom kejsasnitt. Herregud vilken turbulent tid detta var. Hur orkar man? Jag vet inte! Men jag överlevde! Men en sak vet jag och det är att vår sjukvård är fantastisk. Jag fick all stöttning som bara fanns. Kurator och all annan personal var hela tiden tillgänglig för mig och jag låg kvar på BB i 8 dagar. Pappas fru kom upp en dag för att hälsa på och för att jag skulle skriva under papper på att pappas aska fick spridas till havs. Tydligen måste det godkännas av alla barnen. Jag sa att jag ville vara med när askan skulle spridas, men hon gjorde det utan att berätta för mig innan och jag fick veta det först i efterhand. Jag har inte pratat med hennes sen dess!

Tvillingarna då... Nja, det visade sig "bara" vara ett barn i magen, en gosse på 5060 gram! Vilken miss av lasarettet... Detta har resulterat i att jag har blivit en skröna på Helsingborgs lasarett, dom pratar fortfarande om mig och mina graviditeter. Eftersom dom andra barnen också var lite av ett rekord :)

På något underligt sätt går livet vidare och man tar sig igenom alla svårigheter. Även fast man tror man skall gå under...
Min mamma sa alltid: "Du får inte mer att bära än du klarar av"... Det stämmer! Jag vet!

Men nu stundar tre veckor med både glädje och sorg för mig och familjen...

På återseende!

Kram Anna-Karin

Inget är som väntans tider...

Jaha, denna veckan avklarades två läkarbesök. Besök 1 var i tisdags på Akademikliniken i Malmö för en bedömning inför en bukplastik op. Min läkare på Helsingborgs lasarett hade skrivit en remiss och jag fick en tid fort. Det var rätt nervöst och Roffe åkte med mig ner till Malmö. Väl där fick vi träffa en mycket trevlig sköterska som gjorde bedömningen av min hängande mage... jag blev klart godkänd för en op MEN jag har ett rätt stort bråck (navelbråck) som min läkare tyvärr inte nämnt i remissen. Detta j**la bråck måste bort först och det görs inte på kliniken i Malmö då dom "bara" gör rena plastiker utan eventuella komplikationer... Så vad händer nu? Jo, kliniken i Malmö lovade att skicka min remiss vidare till UMAS (Malmös Univeristetssjukhus) där det finns ett särskilt team som gör den här typen av plastiker där bråck är inblandat. Men om dom gör båda sakerna samtidigt kunde jag inte få svar på, antagligen måste bråcket opas först då det var stort och måste åtgärdas. Så nu är det bara att fortsätta att vänta på en ny kallelse. Jag har lite dåligt med tålamod när det gäller att vänta... :) Dels är jag lite orolig för att det inte går och operera bråcket, och tänk om jag måste ha denna hängmagen för alltid....

Läkarbesök 2 var i fredags i Lund på Aleris (dom som gjorde min op). Där skulle det göras en 1-års uppföljning. Diverse blodprov hade jag klarat av en dryg vecka före och det var spännande att få veta resultatet... Jag fick MVG! Vilket betyder att jag har mycket bra värde på alla min prover (jag tar mina vitaminer duktigt varje dag). Läkaren räknade ut att jag hittills har tappat 89%av min övervikt - vilket är ett mycket gott resultat på ett år :) Sen pratade vi om kostens betydelse för framtiden, hur viktigt det är att alltid tänka och planera måltiderna - varje dag! Jag tycker jag har hittat en bra balans i vardagen (men jag kommer undvika smörgåstårta). Skönt att allt var bra och jag mår fantastiskt bra :)

Den 16 juni fyllde Desirée och Alexander 12 år (herregud vad tiden går!) och vi har haft kalas för dom där jag bjöd på hemmagjord smörgåstårta. Den var supergod (om jag får säga det själv) men gud vad dålig i magen jag blev :( Funderar på vad som utlöste det: blandningen eller någon av fyllningarna? Hursomhelst så undviker jag det i framtiden :) Finns annat gott att äta som jag vet att jag tål!

När det gäller min träning så det framåt där med. Har hittat en träningsform som är himla kul och ger mig så mycket. Indoor Walking! Låter tokigt att gå inomhus men vilken träning och vilken tränare. Han peppar på oss och får oss att ge allt och lite till. Han uppmuntrar oss och ger beröm :) Tack Mattias Toiminen! Nu funderar jag på att kanske försöka gå en utbildning för att själv kunna hålla klasser. Har kollat runt lite men man skall ha tränat Indoor Walking i 6 månader först plus att det kostar cirka 6000:- men det kan det kanske vara värt. Tänk om någon sagt det till mig för ett år sen; att jag skulle hålla på med träning på detta sätt. Då hade jag skrattat åt dom :)

Imorgon börjar Maximilian simskolan, tre veckor på Härslövsbadet. Hoppas vädret håller sig bra :)

Nu är det bara fyra veckor kvar till min semester :) *längtar*

På återseende!

Kram Anna-Karin

Nya spännande mål...

Ja, som vanligt var det länge sen sist :) Jag har inte riktigt hittat tiden eller rutinen för att uppdatera så ofta. Finns så mycket annat att göra. När jag väl sätter mig vid datorn är det ofta med ett bestämt mål; kolla mailen, kontakt med skolan, jobba lite och så klart kolla Facebook :)

Nåväl lite har ju hänt sen sist... Desirée och Alexander skall börja på ny skola till hösten, Kunskapssskolan, och vi var där på förberedande infomöte och det kändes verkligen bra. Det tyckte barnen med. Det kommer bli mycket nytt för oss alla och mer och högre krav på alla, men det får vi ta. Vad gör man inte för sina barn :) En av dom stora bitarna är att dom skall ta sig från hemmet med buss/tåg till nya skolan som är gamla Nicolaiskolan vid lasarettet. Vi skall ha lite buss- och tågträning under sommarlovet :) Det kommer bli en spännande höst!

Ni som har följt min viktresa undrar kanske hur det går på den biten... Jodå, det går fortfarande bra och fortfarande ner, om än så lite nu. På fredag den 3 juni är det exakt ett år sedan op-dagen, helt sjukt vad det året har gått fort... När jag vägde mig igår visade vågen på 80,4 kg... Mitt /dröm/mål när jag började min resa var 80 kg men det kändes som en utopi men nu är jag snart där... Vad händer då? Om jag får säga det själv så tycker jag att det känns lagom att landa där, så då gäller det väl "bara" att hålla den vikten... En annan sak är allt överskottsskinn på magen, det vill jag ha bort (helst nu) för just nu tar det plats när man vill köpa nya kläder plus att det är varmt och i vägen. MEN den 14 juni har jag fått tid till Akademikliniken i Malmö för bukplastikbedömning... Gud, vad nervöst!!! Enligt de riktlinjer som jag har hört att dom har så uppfyller jag kraven med råge utom på en sak... att det skall ha gått 1½ år efter op. För mig har det bara gått 1 år. Men vi får se vad dom säger. Dom kanske säger OK till op men att jag får vänta 6 månader, då får det bli så men då vet jag i alla fall vad som händer...

Finns det då mer som jag skulle vilja fixa till??? Det finns det alldeles säkert, men jag är inte jätte fåfäng, men... Brösten hänger som två taxöron (finns push-up BH), "gäddhäng" under armrna (går säkert att träna bort), Jag är inte 20 år längre (fyller 44 år i dec), jag har fött 4 barn (underbara älsklingar) osv...... *hihihi*

Den 17 juni är det dags för 1-års kontroll på Aleris i Lund, dom som gjorde op. Skall också bli spännande, se så alla värden är bra m.m. En sak som jag är mest glad över att mitt blodsocker ligger helt perfekt = fortfarande inget insulin eller annan medicin :)

Så många spännande saker som ligger i min och familjens framtid :)

Träningen rullar på och jag har nog provat alla pass som finns på RååPuls. Har hittat några favoriter: Indoor walking, Styrka/Kondition och Zumba. Har provat spinning, men fy vad det gör i rumpan. Cyklar till jobb istället så ofta jag kan. På min nya cykel...

Läcker, eller hur?

Då blev det en liten uppdatering av lite blandat idag :) Hoppas (lovar inget) inte det dröjer så länge till nästa gång!

Kram Anna-Karin

Äntligen uppdaterad...

Bättre sent än aldrig :) Ja, det heter ju så och det var verkligen länge sen jag skrev. Vad har hänt... Nja, egentligen inte mycket. Jag jobbar på varje dag och tränar så ofta jag hinner.

I fredags så cyklade jag till jobb på min nya cykel. Det var verkligen skönt. Jag hade trott det skulle vara jobbigt, svettigt och tungt och... ja, jobbigt! Men det gick över förväntan. Efter knappt 20 minuter och 5 km var jag framme på jobb. Inte svettig, trött eller anfådd... Bara lite blöt då det var mycket dimmigt och fuktigt på morgonen. På eftermiddagen var det underbart skönt väder fast motvind och fler uppförsbackar. Men det gör ju inte så mycket när man "bara" skall hem. Då kan man slänga sig i duschen direkt :)

Min nya cykel ja. Roffe var och skulle köpa nya däck till våra cyklar och såg denna i affären och han borde känna mig vid det här laget att man inte skall berätta sådana saker för mig för då vill jag ha... Jag hade en mycket fin Cresent cykel som fungerade utmärkt men den sålde jag till Sophie som inte hade någon cykel. Så nu kan hon cykla till oss eller till jobb. Vi kan cykla till henne med...

Just nu är vi på semester hos Roffes föräldrar. Dom bor i Alfta, en liten ort i Hälsingland cirka 2 mil från Bollnäs men bara 1 mil till Edsbyn :) Här är jätteskönt och vilken vacker natur... Vi (läs jag) går långa promenader varje dag men det finns också saker som vi hjälper till med då det är tungt för dom äldre. Dom har sommarhus i Fjäle som skall ställas iordning inför sommaren så där var vi igår och fixade lite.

På bilden är Roffe arbetarklädd och i bakgrunden syns det lilla huset där vi brukar bo när vi är där. På bilden nedan ser man stora huset. Det är rena paradiset där...

Ikväll skall Desirée sova över hos en kompis här uppe och följa med henne till skolan imorgon, dom har inte påsklov förrän nästa vecka. Hon tycker det skall bli jättespännande...

På återseende!

Kram Anna-Karin

P.S. Jag har nått -50 kg nu *jippie*. Vilket nu innebär att jag väger 83 kg mot tidigare 133 kg...

Oj vad tiden går...

Då var ännu en helg över... Precis som i mitt förra inlägg... Hm, lite långt mellan varven!!!


Nåväl, nu kommer en uppdatering. I lördags var jag och Sophie på VÄLA och shoppade. Jag hittade bl.a. en svart klänning. Så roligt att kunna hitta kläder i en vanlig affär och inte bara på måfå beställa största storleken från en katalog :) (Har gått från storlek 56 till storlek 44).


Men samtidigt är det svårt att hitta kläder. Jag menar var skall man börja leta?! Man blir helt vilse när man kommer in i affären. Var finns allt? Det är en helt ny värld att utforska :)


I torsdags såg jag Kalla Fakta som handlade om GBP operationer. Synd att en tjej där tyckte att hon förlorat hela sitt liv och hellre ville väga 160 kg igen!! Jag vill ALDRIG gå tillbaka till så som jag såg ut innan... Visst finns det många komplikationer med op, men det finns det att leva som fet med...Och frågan är vilket är farligast och värst? (för mig var det som fet). Ibland känns det som man skäms för att man mår bra och inte har/har haft några komplikationer - Varför? Vi pratade om det på jobbet efter programmet och dom frågar mycket hur jag mår. Dom håller koll på mig och det känns underbart och tryggt! KRAM TILL ER ALLA :)


Visst är det svårt och tufft med maten, men jag försöker få i mig mycket proteiner varje dag (undviker ris, pasta, potatis, bröd m.m). Åt en liten bit smörgåstårta i fredags och det gillade inte min mage. Men den dåliga effekten kan ibland bli bra...om man som jag hade slut på laktulos *hihihi* Annat som kan fungera laxarande är choklad...


Tokig som jag är sitter jag ibland och planerar för framtiden... så här ser min plan ut: 1. Ta kontakt med min diabetessköterska på lasarettet. 2. Be henne boka en tid till min diabetesläkare (som känner mig väl) 3. Be honom skriva en remiss gällande bukplastik. 4. Tre månaders väntetid för att träffa en kirurg samt tre månaders väntetid för op. 5. Bukplastik! Lagom 1 ½ år efter den första op, vilket är så lång tid det skall gå :)


Någon sa att man i Skåne kan få både buk och bröst vilket då genast väcker intressanta tankar... Inte så att jag hade fantastiska bröst förut men de var helt klart mer fylliga! Nu liknar de mest ett par hängande taxöron (förlåt alla taxar) som man kan rulla ihop i BH'n. Kanske skulle man satsa på ett par snygga bröst!!!!! *skrattar* eller inte!!!!!



Nä, nu skall alla mina tankar vara hos min granne som åker till Göteborg imorgon för att genomgå sin op på onsdag.

KRAM & LYCKA TILL LIZA!!!!



Kram Anna-Karin

Ännu en helg...

...är till ända! Så fort helgen går. Fast det har varit en händelsrik helg. På fredagen var Maximilian på party hos en klasskompis, det var mycket uppskattat. På lördagen var jag och tränade. Zumba klockan 12 och hade tänkt prova funktionell träning före det... Den var utbytt till en ny träning som skall börja nästa vecka; Styrka/kondition Express. Så jag provade det istället! Gud, som svetten rann :) Det var en typ av cirkelträning fast på 8 stycken maskiner varav en var en spinningcykel och en var en crosstrainer. 40 sekunder på varje station sen 20 sekunder på att byta och ställa in nästa maskin. Sen gjorde man tre rundor = 27 minuter och sen stretching efter det. Det var himla kul men jobbigt - skall definitivt prova det igen. Har bokat in det på måndag före zumban!



På eftermiddagen var vi och hälsade på J, min systerdotter och hennes familj. Var en evighet sen vi sågs. Barnen lekte fint och vi fick supergod fika. Tack :)

Vi pratade om mycket bl.a. gamla tider och då om mina syskon i Danmark som jag inte sett på drygt 6 år. Då berättade J att hon hittat min bror på FB. Gissa vem som genast började leta... Och jag hittade både han och min syster där. Så underbart och härligt. Vi har inte setts eller pratats vid sen vår pappa begravdes den 11 augusti, dagen före jag födde Maximilian (men det är en annan, tråkig, historia). Jag har precis pratat med min syster på chatten och det var fantastiskt :) Är så glad!

Nu måste vi bara få till det så vi kan träffas.



Idag var jag ute på promenad med grannen Liza, vi gick den s.k. bonnarundan. Det var så skönt med härligt soligt väder och kul att kunna pratat om lite av varje. Sen var Maximilian på ytterligare ett kalas, också mycket uppskattat. Ibland kan han vara lite svår när det kommer till kalas. Han vägrar helt enkelt att gå in när vi väl är där...Trist! Men denna gången gick det bra! Medans han var på kalas tog vi en snabb tur till VÄLA där det införkaffades en ny mobiltelefon till mig. Det blev en HTC Gratia (hade tänkt mig en iPhone) men denna fick bättre betyg så det blev den.



En annan kul sak idag var att vågen äntligen hade rört på sig -2 kg *jippie* vilket nu ger mig en vikt på 84 kg. "Bara" 4 kg kvar till nästa delmål som jag satt till 80 kg. Vet inte vad min slutvikt skall vara??? *funderar*. Några förslag? (vikttabellen säger cirka 70 kg, tycker det känns lite lite för mig).



Det får bli allt för ikväll. Mina tankar finns just nu på andra sidan sundet :)



Kram Anna-Karin

Helg!

Åh, så skönt med helg. Fast idag har dagen gått fort. Det har varit en mycket bra och produktiv dag på jobb. Var hemma hos en patient tidigt imorse för att utfärda liftlicens till en av hans assistenter och det gick fint. I går fick han en ny elrullstol som han kör och styr med hakan *spännande* Till den skall vi koppla all hans omgivning såsom telefon, ytterdörr, lampor och tv'n. Eventuellt datorn med men den styr han med en s.k. huvudmus idag och det går finfint, så vi avvaktar nog med datorn. Resten av dagen förflöt i ett lagom stressigt tempo och eftermiddagen ägnades åt journalskrivning. Skönt att kunna gå hem och känna att man INTE lämnar en massa ogjort eller ickedokumenterat efter sig.

Till middag gjorde jag en stor sats kycklinggryta á la satay med jasminris. Det blev riktigt gott faktiskt och ännu bättre... två små matlådor till mig och två större till Roffe :)

Imorgon skall vi på middagsbjudning till äldsta dottern Sophie. Hon är mycket hemlighetsfull, men har sagt att det blir middag och efterrätt. Och vin!! Jag har redan förhandlat med Roffe att han kör = vin till mig :)

Men före det skall jag dansa Zumba på RååPuls och sen har jag en tid bokad till kiropraktern Elin också på RååPuls. Hon är mycket duktig och håller också i Pilatesträningen (som jag också går på).

Jag funderar på att skriva ett inlägg som inte är roligt. Men det kanske kan hjälpa mig vidare i ett sorgearbete som ibland känns övermäktigt :( Får fundera ett tag till...

Kram Anna-Karin

Lillördag...

Ja, så kallas onsdagen ibland. Men vad betyder det här hos oss? Inget! Men lite skönt är det att det bara är två dagar till det är helg.
Hörde idag att UD upphävt reseförbudet till Egypten så då kan man kanske se framemot en resa till vintern?! *hoppas* Bilden nedan är från ingången till "vårt" lilla hus.

På lördag skall vi till Sophie och äta middag. Hon skall bjuda på mat, god dricka och efterrätt. Och jag skall INTE köra (hoppas på lite vin). Det skall bli mysigt och så skönt att slippa laga mat för en gångs skull. Bara sätta sig till dukat bord! Men jag har erbjudit mig att ta hand om disken efteråt.

Något annat kul att förtälja? Nä, inte särskilt mycket. Sitter djupt och skönt i soffan och lyssnar ömsom på min just nu väldigt högljudda och bullriga mage och ömsom på barnen som bråkar i tv/datarummet *suck* det verkar omöjligt för dem att hålla sams. Kanske skönt för alla att de två stora åker bort torsdag till fredag.

Nu börjar det bli tid att natta Maximilian. Den stackarn har ju ingen sovmorgon och han brukar inte vara särskilt go och glad kl. 05.30 när mamma (läs: jag) kommer och väcker honom. Spännande att se vad som hinns först natta Max eller toabesök...

Detta får nog bli allt för ikväll.

Kram Anna-Karin

Händelserik dag!

Idag har det hänt mycket... Var skall jag börja. Jag hade bokat tid till optikern idag för jag behövde nya terminalglasögon och hade fått en rekvisition av min chef. När jag satt där så sa jag att jag nog skulle behöva ett par privat också då jag vet att min syn blivit sämre. Optikern, en mycket trevlig tjej, gjorde diverse tester på ögonen och kom sen med resultatet... Jag var i behov av nya glasögon vid dator- och skrivbordsarbete. Men det gick inte att få bara ett par som man kunde ha alltid. Tydligen har jag ett knepigt brytningsfel som gör att jag ser dåligt på nära håll, allt är dubbelt och det finns ingen skärpa. På långt håll såg jag ännu sämre=ingen skärpa alls och ingen möjlighet att tyda bokstäver. Och det är det jag har märkt; svårt att läsa vägskyltar och skyltar med gatunamn är helt hopplöst. Men nu skall det väl bli bättre. Två par bågar utprovade (vilket inte var det lättaste) så nu kommer jag att se bra ut!! (fyndigt va?)

På eftermiddagen så var jag på arbetsmiljömöte. Eftersom jag är "lite" fackligt aktiv så tar mig nu an ett nytt uppdrg - som huvudskyddsombud i Helsingborgs stad (för alla SACO förbund). Det gäller alla förvaltningar i staden och inte bara min egen förvaltning. Spännande skall det bli och just nu planerar vi 2 stycken utbildningsdagar i maj. Hm, jag trodde jag skulle få lite utbildning först :) Men det blir nog bra.

Efter arbetsdagens slut hade jag en tid bokad hos Elin Vesterskov, kiroprakter på RååPuls. Hon kände, klämde och tryckte på vissa punkter *AJAJ*. Efter det var det dags för ett pilatespass. Jag måste säga det själv, jag känner att det går bättre och bättre. Kanske börjar det äntligen byggas lite muskler i denna oformliga kropp :) *hoppas*

Nu blir det två vilodagar från träningen. Måste hinna lite annat med, bl.a. styrelsemöte med Helsingborgs Curlingklubb.

Kram Anna-Karin

Underbara söndag...

Visst är söndagarna ofta tråkiga, meningslösa och "dagen före måndag" pestiga... Men dom kan också vara helt underbara - som idag när solen lyser och värmer. Jag plockade genast fram en trädgårdsstol och placerade mig på uteplatsen. Maken levererade en kopp kaffe och jag njöt av tystnaden som var total... Så skönt! Värmen från solen som smeker kinderna och jag kände sakta hur den värmen spred sig inombords :) Åh, snälla vår kom hit nu!

I förmiddags skulle Roffe träffa Elin, kiropraktern på gymmet. Jag hade bokat tid till honom eftersom han mycket problem med ryggen. Jag följde med och passade på att träna lite sådär på morgonkvisten :) *skönt*.

Annars har söndagen passerat snabbt förbi och snart är det måndag igen...Vilket är = fredag snart igen :) Veckorna går rasande fort tycker jag, och ibland känns det som veckan bara består av måndag och fredag.
Något annat vi har gjort idag var att ta bort all belysning från trädgården, så nu vill det till att solen fortsätta att lysa över oss.

Nästa vecka är det sportlov och de två stora är lediga. Den stora frågan: -Vad skall vi hitta på varje dag? Får vi spela data eller titta på TV?
Suck... Jag vill inte att de sitter framför datorn/TV'n för mycket. Så det blir inget dator eller TV förrän Roffe kommer hem (han slutar 14.00). Dels så har dom stort glosprov (75 glosor) när skolan börjar igen så jag ville att de läser på glosorna lite varje dag. Det var inte uppskattat :(
Torsdag till fredag skall dom vara hos sin extramorfar. Då är det träff med Möllevångsgillet, http://www.mollevangsgillet.se/ i stan och dom brukar hjälpa till där då.

Kram Anna-Karin

En sida till...

Hejsan!

Nu har jag lagt upp en sida till där jag visar mina scrapbilder. Du kan gå in direkt på sidan genom att klicka på länken till höger. Rubriken är mina sidor. Kanske blir det fler sidor framöver. Vi får se!

Kram Anna-Karin

Middagstips...

Detta hade vi till middag ikväll: fläskfilégryta med bacon och svamp i kanelsås och till det potatis och morötter i ugnen. Jag har hittat på denna rätten själv och här kommer "receptet":

1 fläskfilé (eller en bit hel benfri kotlett)
2 pkt bacon
Ett gäng chaminjoner (ta så många du vill)
2 dl grädde (eller lite grädde och lite mjölk)
2 tsk kanel (eller efter smak)
Potatis & morötter


1) Börja med att bryna köttet runt om och krydda med valfria kryddor.
2) Häll på lite vatten som köttet kan småkoka i. Låt småkoka i cirka en timme (beoende på hur stor köttbit du har) så det blir riktigt mört.
3) Skala potatis och morötter och strimla i långa tunna strimlor. Låt dra i kallt vatten en stund och sen rinna av ordentligt.
4) Blanda potatis och morötter i en långpanna med lite olja. Krydda med pressad vitlök och valfria kryddor. Ställ i varm ugn tills potatisen är mjuka (cirka 1 timme).
5) Bryn svam och bacon (var för sig) och låt rinna av.
6) Ta upp köttet och låt vila i folie medan du gör såsen.
7) Koka ner buljongen som köttet kokat i och krydda med kanel (lite i taget)
8) Vispa ner grädden och red av med lite maizena.
9) Skiva köttet i rätt tunna skivor och lägg i en liten ugnsfast form. Häll över svamp och bacon och häll sist såsen över allt. Ställ formen i ugnen ett kort tag för att hetta upp rätten.
10) Servera med potatis- och morotsstavarna.


Smaklig måltid! (hör av dig om du undrar över något)


Jaha, vad har annars hänt idag? Inte mycket. Ett Zumbapass blev det och sen lite shopping på ICA Maxi. Måste planera lite lätt lunch för barnen som dom kan fixa nästa vecka när det är skollov... Visst hade det varit skönt att få vara ledig med dom men tyvärr räcker inte semesterdagarna till alla lov plus sommarsemester *suck*. Nåja, snart (vecka 16) är det påsklov och då skall vi vara lediga :)

Jag började göra en scrapbild på Sophie och det bara flöt på så den blev klar idag. Är nog första gången jag börjat, gjort och slutfört en LO på samma dag *nice*.

Jag skall försöka göra en sida/flik till här på min blogg där jag skall lägga ut mina scrapbilder och berätta lite om bilderna.


Imorgon skall Roffe till Elin, kiropraktern på RååPuls. Han har mycket problem med sin rygg så nu har jag bokat tid till honom. Spännande att se hur det går. Jag kommer passa på att träna lite under tiden har är hos Elin (naturligtvis).



Kram Anna-Karin

Måste bara prova...

Det får bli ett litet mycket kort inlägg. Bara för att prova lägga in en bild... På vad? Hm, en skön bild från vår semester i Egypten december 2010. På bilden är Maximilian på väg i poolen igen :)

Det funkade :)

Kram Anna-Karin

Helg, sköna helg...

Så skönt att denna dagen äntligen är slut. Eller i alla fall jobbtiden! Hade ett mycket otrevligt hembesök i morse. Mannen är rätt glad i att inta diverse alkoholhaltiga drycker vilket han nu gjort ett antal dagar. Han mår dock inte bra av detta...och när jag kom dit så var hans assistens där och han låg i sängen och hade både kräkt och gjort ner sig (på alla håll och kanter). Vi fick hjälpas åt att försöka få honom ren samtidigt som vi ringde efter ambulansen, eftersom han hade problem med andningen. Fy, vad det stank i hans lägenhet, det gick knappt att andas där inne. Nåväl, ambulansen kom och efter lite övertalning så tog de honom med in till lasarettet. Detta är väl den biten av jobbet som jag gillar minst. Tur att det är MYCKET sällan jag behöver handskas med dessa bitar. Mitt egentliga besök där, rollatorutprovning fick skjutas på framtiden = ett nytt besök måste bokas in. Min största fasa just nu är att smittas med något t.ex. magsjuka/calici! Hur sjuk blir jag då? Eller vinterkräksjukan - jag som inte kan kräkas!? En av "mina" sjuksköterskor sa att jag troligen skulle behöva läggas in om jag skulle bli smittad av något sådant och det vill jag inte!Men förutom det har dagen varit bra och gått fort, vilket är skönt när det är fredag.

Igår var jag hos Elin igen. Hon är kiroprakter på RååPuls (där jag tränar) hon rättade till lite i nacken och knäckte lite med höften. Sen massage över ryggen. Jisses, det kändes det. Jag fick några övningar med mig som jag skall göra två gånger om dagen. Bl.a. ängeln på väggen. Hur skall jag förklara den? Man står med ryggen mot en vägg och händerna, med handryggen, tätt mot väggen. Sen "drar" man händer från huvudet ner mot golvet fortfarande med händerna tätt mot väggen. Som en snöängel fast stående med ryggen mot väggen istället. Handryggen vill gärna flytta ut från väggen men då måste man "trycka" tillbaka dem mot väggen. Inte helt lätt. Vi får väl se om det har blivit bättre till jag träffar Elin igen (nästa tisdag).

Ikväll åt vi taco's och än så länge är allt OK. Men man vet aldrig hur magen reagerar när så mycket olika saker blandas. Vi får se och hålla tummarna. Gott var det i alla fall :)

Nästa vecka är det sportlov och Desirée och Alexander skall vara hemma själva, men det har de varit förr. Gäller bara att planera in lite lättare luncher som dom kan fixa i ordning själva. Maximilian skall vara på fritids och Roffe och jag jobba. Vi skall däremot vara lediga på påsklovet och då kör vi till Roffes föräldrar i Hälsingland. Hoppas bara snön är borta då! Om inte skall jag nog anmäla mig till skidskola...

Kram Anna-Karin

Mat, mat, mat...

Mycket i mitt liv handlar om mat, vilket det alltid gjort. När jag var 17 år fick jag mitt första jobb på Domus varuhus på söder. Jag började diska bakom delikatessavdelningen torsdag, fredag och lördagar. Jag trivdes bra med det och så mycket god mat man kunde stoppa i sig där bakom. När jag fyllde 18 år fick jag börja bakom disken och serva kunderna, vilket var ännu roligare. Efter tag fick jag hoppa in på fiskavdelningen och det var där min förtjusning till fisk tog sin början. Jag jobbade kvar där till jag fick mitt första barn, Sophie, 1987.
Nu för tiden gör jag veckomatsedel till familjen men glömmer tyvärr ofta bort mig själv i processen. Jag (tror) jag kan äta allt men har bestämt mig för att skippa/utelämna vissa livsmedel. Tex äter jag mycket sällan mjukt bröd och om jag äter det så blir det EN (1) styck rund rågtuben-macka med skinka eller ost på. Ris, pasta, potatis o.dyl. äter jag inte heller längre...eller jo ibland gör jag men då bara max 1/4 potatis eller knappt ½ dl kokt ris. Det jag tänker på är att inte fylla magen med kolhydrater utan försöka få i mig mycket protein. Därför blir det oftast grönsaker som tillbehör för min del. Jag äter mycket kycklingfilé och mycket fisk och ägg i alla former. Vissa saker kan jag inte äta, tex hamburgare med bröd...fy 17, vad jag blir dålig i magen av det. Pannkakor gick inte heller i början, men nu går det bra. Choklad funkar inte ( vilket är bra!). Ibland kan det kännas jobbigt att man inte bara kan stanna och äta vad som helst. Tex när vi kör till Roffes föräldrar; tio timmar i bil med diverse matpauser är inte helt lätt. Men det går, det gör allt. Missförstå mig nu inte, jag vill inte klaga. Operationen är det bästa jag gjort (efter mina barn förstås) och jag ångrar den inte en sekund. Mitt liv har fått en helt annan mening nu och när jag ser bilder på mig från förra året kan jag förundras över att jag överhuvudtaget kunde ta mig runt samt orka jobba och ta hand om familjen m.m. Uatn en enda sjukdag!

Jag har lagt till några länkar som jag gillar och några bloggar som jag följer (fler kommer). Gud, så avundsjuk jag blir när jag läser hur bra andra skriver, vilket flyt och humor dom har i sina inlägg. Nåväl, övning ger väl färdighet, eller?

Kram Anna-Karin

Uppdatering...

Då var bloggen uppdaterad lite runt designen.
Jag har en systerdotter (jag har faktiskt 3 stycken) men en är en fantastisk duktig fotograf och just nu har hon en utlottning på sin hemsida där du kan vinna en fotografering så passa på...
http://jonelin.wordpress.com/

Vikten den går stadigt ner med cirka ett kilo i veckan och det känns gott. Jag var på kontroll hos min diabetessköterska i torsdag och mitt HbA1C var 35 (4,4 enligt tidigare räknesätt). Detta är ett mycket bra värde och det var samma värde när jag var där i december. Skönt att det inte var förhöjt. Annars mår jag bra och tränar på. Har hittat ett bra mönster nu tycker jag. Zumba på måndag och lördag, pilates på tisdag och lite vanligt styrketräning på torsdag. Jag tränar på ett nyöppnat ställe på Råå, det heter RååPuls. Trevligt gym, trevliga killar som har det. Det är en skön och avslappnad stämning där. Idag träffade jag kiropraktern som har öppnat klinik där. Jag tänkte hon kanske kunde se på min ömma höft och arm och nacke (sviter efter att jag blev påkörd 2008). Hon kände, klämde, drog och "knäckte". Men faktiskt känns det bättre nu. Tack Elin!



Detta får bli allt för ikväll. Skall försöka skriva mer imorgon :)



Kram Anna-Karin

Söndag...

jaha, var var jag? Så fort man kommer från bloggandet när man gör uppehåll ett par dagar...
På fredagen den 4 juni var det dags för hemfärd efter lunch. Lunchen bestod av 1 ½ dl lättfil (som man kunde spetsa med kanel). Det skulle ta 30 minuter att äta och under tiden kom doktorn och dietisten och pratade. Men fy för lättfil :( Jag äter inte fil i vanliga fall och värre var det nu... Roffe och barnen kom för att hämta mig och jag tror att barnen trodde att jag skulle se annorlunda ut, men det gjorde jag inte. Så styrde vi kosan hem till kära Gantofta. Väl hemma började jag med att äta ett litet mellanmål - en näringsdryck delat på två gånger. Dagarna som följde hade ett visst mönster. Frukost: 1 ½ dl lättmjölk, mellanmål: fryst juice gjord på ½ dl juice och ½ dl vatten som jag frös för att få det lite festligare... Lunch: varma koppen silad för att bli så slät som möjligt, mellanmål: Juice igen och sen middag: 1 ½ dl lätt youghurt. Så gick dgarna. Vädert var underbart och det var så skönt att bara vara hemma och koncentrera mig på maten och dagliga promenader. Snart hittade jag en ny favoriträtt som blev en daglig favorit (ibland flera gånger per dag). Lättyoughurt vanilj som mixades med färska jordgubbar...Mmm, blev som milkshake (med lite fantasi). Det jobbigaste de första två veckorna var magen...helt förstoppad! Men efter lite microlax och några rejäla doser Laktulos så kom magen igång. Efter två veckor fick jag börja äta mosad mat och då gick jag över till fisk, lätt mat som mosas av sig själv...Till det kokt broccoli. Sen var det bara att prova sig fram... Det jag inte tålde kom snabbt ut. Då gällde det att ha nära till toaletten och att prova nya saker hemma... Fortfarande idag är det så att vissa maträtter inte kommer överens med magen. T.ex. hamburgare och choklad. Men vad gör det...det finns så mycket annat gott.
Efter en månad var det dags att börja jobba igen och lite nervöst var det...Hur skulle det gå?? Det gick bra och det var roligt att komma igång igen. Nu var det bara två veckor jag skulle jobba innan det var dags för fem veckors semester :)
Hur är det idag? Jo, det är fortfarande bra och vikten går sakta men säkert neråt. Idag, söndag 6/2-2011, väger jag 86,4...

Vad har mer hänt sen sist... Mer träning har det blivit och det är riktigt skoj när man märker att det går framåt och att man orkar mer och mer.
Helgen har gått förbi med shopping på Center Syd i lördags, jag köpte en sportBH och en ny träningtröja i läckert rosa. Idag har jag städat linneskåpet och packat ner alla babysaker som låg där och tog plats. Nu är de nerpackade och får ligga där tills barnbarnen kommer. Vidare har jag kokat grönkålssoppa idag. Det skall jag ha med mig till lunch imorgon på jobb. Hoppas jag tål det, jag har inte ätit det sen innan min op... *spännande*
Imorgon har barnen handbollsträning igen och jag skall träna och dansa Zumba med Helena Broström. Nått annat händer nog inte imorgon...

Kram Anna-Karin

Pilates...

Klockan ringer 04.00. Dags att stiga upp och duscha och skrubba sig ordentligt med de särskilda antibaktriella svampar som är inköpta på apoteket... Luktar inte särkilt gott! Ingen frukost och ingen medicin men magen var full ändå...av nervositet, förväntan, rädsla och massor av fjärilar :) Sophie var här och tog hand om barnen på morgonen och skickade dom till skolan. Roffe körde mig till Kristiansstad och tillsammans åkte vi upp till 7:e våningen. Väl där var det dags för invägning. Kriteriet var att jag skulle ha tappat 6 kg men jag hade tappat 10 kg *puh så skönt*. Så här långt fick Roffe vara med. Sen var det dags att säga hejdå till honom. Han fick vänta någon annanstans... Jag fick träffa narkosläkaren som förklarade vad som skulle hända. Han sa att alla alltid vaknar men jag sa att jag ville vänta tills operationen var klar... Det lovade han! Klädombyte; snygga långa strumpor och en vit rock sen fick jag ta min säng (bokstavligt) och köra ner till op-salen... Ett, två, tre...*zzzz*.

En timme senare blir jag väckt. Åh, fy vad jag mår dåligt...som efter en helkväll på krogen (tror jag). Jag känner försiktigt på magen - är där små plåster eller ett stort? Risken fanns att det inte skulle fungera med titthål och då hade dom fått öppna upp. Men fem små plåster fanns där :) Direkt efter skulle man upp och gå och dricka små smuttar med vatten. En medicinkopp skulle tas i 3 sippar. Då såg dom om det läckte i någon koppling på insidan. Men allt gick bra och vattnet åkte ner sen fick man gå och hämta mer osv... En otäck sak var alla gaser som ville ut och som skulle ut! Det berättade dom efteråt att buken fylls med gas och det skall man släppa ut - på alla sätt. Men det var lika för oss alla :) (tack och lov). Efter lunchen som bestod av ytterligare en påse sockerlösning fick jag ett besked...Nu skall du sluta ta ditt insulin! Va, inget mer? Nix! Om jag säger att jag tog drygt 200 enheter insulin/dygn så vet vissa av er att det är MYCKET. Och fortfarande idag tar jag inget insulin :)

Fortsättning följer...



Idag var jag och Helena på pilates på RååPuls. Hur gick det? Bättre än förra veckan men långt ifrån bra...Att man kan vara så osmidig! Men skam den som ger sig. Jag kan säga att jag har hittat muskler som jag inte visste att jag hade :).

Imorgon blir det en vilodag från träningen. Vi skall ha uppföljningsmöte med skolan. Hoppas det går bra... Sen har barnen sin handbollsträning mellan 17-19. Så det blir fullt upp ändå :) Vad händer mer imorgon? Tja, jobba som vanligt först.

Kram Anna-Karin

Zumba...

Jag var tillbaka på jobbet efter mötet i Lund och tog tag i min chef. Jag berättade för henne var jag hade varit och att om en månad kommer jag att vara sjukskriven en månad. Hon blev nog lika glad som jag...ja, inte över sjukskrivningen utan varför! Detta var fredagen den 30 april. Den 1 maj fyllde min man år och vi hade kalas. Dan efter, söndagen den 2 maj, började jag min förberedelse inför den 3 juni. Flytande kost i fyra veckor... Hur skulle detta gå? Med diabetes och allt. Jag berättade nu för alla vad som skulle hända. Alla på jobbet stöttade mig och för mig var det viktigt att de visste, ifall jag skulle vara otrevlig och på dåligt humör pga hunger. Jag hoppas inte jag var för odräglig under denna tiden för i så fall: FÖRLÅT :)

Nu började jakten på goda soppor, vilket skulle visa sig svårare än att hålla dieten. Jag tror nog att jag har provat alla på marknaden (Allevó vann). Nåväl, jag skakade mina soppor dagligen och fuskade bara en gång på de fyra veckorna (jag åt ett kokt ägg). Dagarna gick och det närmade sig den 3 juni...
Fortsättning följer...

Ikväll har jag varit på gymmet. Gjorde som vanligt - först ett cykelpass sedan gångbandet. Därefter var det dags för en timmes zumba! Himla roligt men gud var svårt det skall vara att få armar och ben att samarbeta... Det finns nog ingen koordination i denna osmidiga kropp. Men skam den som ger sig...Någon gång skall väl även det team-arbetet fungera :)
Imorgon är det dags för pilates. Provade detta för första gången förra veckan och det var helt klart nyttigt...Varför? Jo, träningsvärk!! Känns bra för då inbillar jag mig att det finns muskler långt där inne som fick arbeta och ge sig till känna...Nu är det slut på den långa dvalan dom har befunnit sig i :) Och en sak till; det var mycket roligt!

Barnen ville börja spela handboll och dom började med den träningen idag. Killträning mellan 17-18 och tjejträning mellan 18-19. Det kommer bli ett intressant pussel att få ihop de veckor Roffe jobbar kväll...Plus curlingen på tisdagarna (ingen pilates den veckan). Nåväl, det löser sig nog. Det gör allt till slut :)

Kram Anna-Karin

Underbart väder idag!

Så hände plötsligt det jag väntat på. Telefonsamtalet med stort T! Det var tisdag kväll och Roffe jobbade kväll. Jag hade hämtat Maximilian på dagis och stod mitt i middagslagningen (som vanligt). Jag lyfte luren och en mycket trevlig tjej presenterade sig. Hon hette Sofia och var sjuksköterska på Aleris. Hon ville bjuda in mig till en gruppinformation redan på torsdag förmiddag. Jag tackade naturligtvis JA! Den kvällen blev en kväll fylld av funderingar och tankar. Jag satt uppe till Roffe kom hem från jobbet (vilket jag inte brukar när han jobbar kväll) för att berätta vad som var på gång. Jag vet egentligen vad han kände just då...
Torsdagen kom och jag begav mig till Lund. Jag visades in i ett rum där vi till slut var sju stycken personer; både kvinnor och män. Vi fick mycket information och vi fick se en film om vad som väntade oss (om vi ville). Efter den informationen fick vi träffa läkaren enskilt för att berätta om vi ville fortsätta vår resa... Jag svarde: JA! I min hand fick jag en lapp där det stod Välkommen den 3 juni kl. 07.00 till Kristiansstad lasarett. Ett nytt besök hos Sofia för en viktkoll och BMI (vill ni veta??? vikt=132,6 kg och BMI= 42,6 *hu*).
Fortsättning följer...

Idag har varit en helt underbar dag - vilket väder! Alexander har varit ute och lekt med en klasskompis och Desirée har varit hos en kompis i Vallåkra. Roffe, jag och Maximilian åkte in till Norra hamnen för att leka på den stora lekplatsen där och det var många som hade samma tanke. Maximilian lekte och åkte kana och tränade på utegymmet (bilder kommer på Facebook). Vi promenarede längs med vattnet och njöt av solen som värmde. Efter åkte vi hem och fikade tillsammans med Sven och Ingrid. Hoppas alla ni andra också har haft en skön söndag!

Kram Anna-Karin

Vad hände den 3 juni 2010...

Då började mitt nya liv. Det var en spännande dag men vägen dit hade varit lång. Egentligen började allt i februari 2008 då jag var hos min läkare för årlig uppföljning av min diabetets. Allt var inte dåligt men vikten gick upp och då ökade insulinmängden = ökad insulinmängd ökad vikt, osv...ja, ni fattar vart jag vill komma. Vad fanns det då för mig att göra? Egentligen bara en sak. Ok, då gör vi det! Sen började den långa väntan. Beslutet föll lite i glömska och ingen i min familj eller närhet visste vad jag bestämt mig för. Då och då kom ett brev "vi har inte glömt bort dig men kön är lång...". Så jag fortsatte att vänta!
Fortsättning följer...

Idag har jag varit på Zumba. Det är så roligt. Men gud vilken dålig koordination jag har mellan armar och ben. Tur det inte är så noga att man gör rätt utan viktigast att man har roligt :)

Kram Anna-Karin