Mat, mat, mat...

Mycket i mitt liv handlar om mat, vilket det alltid gjort. När jag var 17 år fick jag mitt första jobb på Domus varuhus på söder. Jag började diska bakom delikatessavdelningen torsdag, fredag och lördagar. Jag trivdes bra med det och så mycket god mat man kunde stoppa i sig där bakom. När jag fyllde 18 år fick jag börja bakom disken och serva kunderna, vilket var ännu roligare. Efter tag fick jag hoppa in på fiskavdelningen och det var där min förtjusning till fisk tog sin början. Jag jobbade kvar där till jag fick mitt första barn, Sophie, 1987.
Nu för tiden gör jag veckomatsedel till familjen men glömmer tyvärr ofta bort mig själv i processen. Jag (tror) jag kan äta allt men har bestämt mig för att skippa/utelämna vissa livsmedel. Tex äter jag mycket sällan mjukt bröd och om jag äter det så blir det EN (1) styck rund rågtuben-macka med skinka eller ost på. Ris, pasta, potatis o.dyl. äter jag inte heller längre...eller jo ibland gör jag men då bara max 1/4 potatis eller knappt ½ dl kokt ris. Det jag tänker på är att inte fylla magen med kolhydrater utan försöka få i mig mycket protein. Därför blir det oftast grönsaker som tillbehör för min del. Jag äter mycket kycklingfilé och mycket fisk och ägg i alla former. Vissa saker kan jag inte äta, tex hamburgare med bröd...fy 17, vad jag blir dålig i magen av det. Pannkakor gick inte heller i början, men nu går det bra. Choklad funkar inte ( vilket är bra!). Ibland kan det kännas jobbigt att man inte bara kan stanna och äta vad som helst. Tex när vi kör till Roffes föräldrar; tio timmar i bil med diverse matpauser är inte helt lätt. Men det går, det gör allt. Missförstå mig nu inte, jag vill inte klaga. Operationen är det bästa jag gjort (efter mina barn förstås) och jag ångrar den inte en sekund. Mitt liv har fått en helt annan mening nu och när jag ser bilder på mig från förra året kan jag förundras över att jag överhuvudtaget kunde ta mig runt samt orka jobba och ta hand om familjen m.m. Uatn en enda sjukdag!

Jag har lagt till några länkar som jag gillar och några bloggar som jag följer (fler kommer). Gud, så avundsjuk jag blir när jag läser hur bra andra skriver, vilket flyt och humor dom har i sina inlägg. Nåväl, övning ger väl färdighet, eller?

Kram Anna-Karin